Nytt år…..

Året som gick kom att bli ett väldigt tråkigt år. Genom att behöva säga farväl till Gizza.
Hon blev sjuk. Och när hon fått sin diagnos gick det fort. FÖR FORT.
Det är bland det värsta jag varit med om. Att vara helt maktlös mot döden.
Hon dog i Maj. Vi fick ha henne i fem år.
SAKNAR HENNE SÅ MYCKET.<3 ❤ ❤
ALLTID ÄLSKAD FÖR EVIGT SAKNAD. ❤ ❤ ❤
Jag saknar alla mina hundar som jag haft ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ <3<3 ❤
Att sorgen blev så svår efter Gizza. Är svårt att förklara. Men den gör ont.
Det har gått åtta månader och det gör lika ont.

Nu tar jag en dag i taget Vågar inte planera för mycket. Man vet aldrig vad som hände.
Jag tar vara på tiden med Alladin och Lilleman. Vi hittar på roliga saker. Och tränar så gott det går.
Jag har svårt att motivera mig själv.
Jag saknar allt som har med Gizza att göra. Det vi gjorde och det vi aldrig hann att göra…..

Plötsligt händer det…

Var inte beredd när jag i förra veckan får en förfrågan om att bli fodervärd åt en liten Groenendael tik.
Blev så överraskad. Och glad,

Tänkte och tänkte….

Bestämde mig för att hälsa på den.

Men så kom verkligheten i kapp mig. Det var omöjligt att få ledigt från jobbet med så kort varsel.

Jag hade redan börjat planera för lilla vovven som skulle ta över alla Gizzas saker.

Och helt plötsligt så kom jag på mig att planera valpkurs….

Är detta ödet…

Men med sorg i hjärtat var jag tvungen att ta beslutet att tacka nej.

Jag önskar att jag slapp ta detta beslut. Men det var inte riktigt i tid.

Saknar valpen som jag aldrig han träffa.

Varför???

Kan inte låta bli att fundera på varför????? ibland.

Det finns så många varför…

Som man aldrig får svar på men som ändå finna…

Varför skulle Gizza dyka upp i mitt liv? VILL ABSOLUT INTE ATT HON INTE GJORDE DET.

Jag blev så glad över denna underbara hund.

Men varför skulle hon behöva drabbas av olika saker hela tiden????

När de amputerade tån på henne för att ta prov för att se om det var SLO hon hade. Det var det lyckligtvis inte. Men det tog sex veckor för såret att läka, Det blev komplikationer med många vetrinär besök.

Två diskbråck. Mängder av kloskador.

När hon varit fri från kloskador i ett år, Var jag så glad för då behövde vi inte tänka på det. Utan hon kunde vara hund på riktigt

Men då började ho harkla sig…Kennelhosta sa vetrinären.

Varför var det inte kennelhosta?

Varför var hon förlamad i luftsrupen?

Varför hade hon det på båda sidor?

Varför Var det inte den som hon skulle kunna behandlas för med levaxin?

Varför var alla odds mot henne????

Varför skulle hon drabbas av så mycket????

VARFÖR VARFÖR VARFÖR

Varför kunde vi inte få vara tillsammans lite till?

Hon flyttade in i Maj 2009 Hon dog i Maj fem år senare…Varför

Alladin en Oslipad Diamant ;)

Satt och tittade i Alladins pärm. Han fick riktigt fin kritik på utställningarna vi var på. Visserligen inofficiella.
Men vi lade ner den karriären. Alladin tyckte inte det var roligt.

Trodde ett tag att vi hade en annan karriär på gång. Men kom ner på jorden efter Alladins första och ända lydnadstävling 😉

Lördagen 14 December 2008 var vi på Göteborgsavdelningen. Det var snö och väldigt kallt.
På platsen låg han kvar bra. Men när den ena efter andra hunden reste sig och gick. Gjorde även Alladin det.
Pa tandvisningen fick han 10 och mycket väl godkänt. 😉 Alladin satt som fastfrusen!! 😉
På helheten fick han 6. Domarens slutkommentar blev. Han är en oslipad Diamant!!!! ❤ ❤ ❤
De andra momenten var allt annat än godkänt……

Vilka härliga minnen med Alladin ❤

Tiden läker alla sår.

Det är något som fattas. En känsla som jag har. En tomhet.
Även om jag inte tänker på det. Så känns det i kroppen.
En saknad.
Egentligen många saknader.
De läggs liksom till varandra på något sätt.

När Zelma gick bort hade jag Zezzan kvar.

När Zezzan gick bort, Var jag så förbered man kan vara. Att aldrig skaffa någon mer hund. Det gör för ont varje gång de dör.

Alladin fanns självklart kvar.

Han fick bli hunden som skulle gå med på promenader. Jag provade viltspår Agility Rally Lydnad.

Men allt på hans villkor. Ville han inte så gjorde han inte….

Tre månader senare…. Gizza flyttar in . Vilken lycka ❤ ❤ ❤

Som tog slut alldeles för tidigt. Och så brutalt.

Saknar lydnadsträning på riktigt…..

Saknar hundträning. Att planera för olika roligheter.
Jag vet att man kan träna med papillon.
Men mina är faktiskt inte så intresserade tyvärr.
Jag försöker. Ibland tycker de att det är ok. Men de kan lika gärna bara strunta i det.
Ja jag vet att det är jag som bestämmer…Eller inte…
Allt ska ske på deras villkor. 😉
Alladin är jättesöt att träna med. Men det blir inte det minsta seriöst…
Han gör massa saker… sen kan han bara lägga sig med tassarna i kors och blinka med sina stora ögon.
Då smälter matte.
Lilleman vill inte vara sämre. Nu har vi i alla fall kommit så långt att han inte sticker när jag använder klickern.
Glömmer aldrig när han precis flyttat hit. Som tvååring. Och jag skulle börja klickerträna med honom. Han blev så rädd att han stack….

Men det gick fort över.
Han såg hur ivriga både Gizza och Alladin blev när klickern kom fram.